Januari:
Solna Chiefs U15 är utan coacher.

Februari:
Jag och Osten bildar coaching team för att rädda U15 och Chiefs.

Mars:
Ca 5-6 killar på träningarna och därmed tveksamt om att ens få ihop ett lag.

April:
Utomhusträning med nästan ett lag att jobba med. Fortfarande tveksamt om vi får ihop 11 man till första matchen emot SMM den 8 maj.

Maj:
Calle Melin och André Gustafsson ansluter som coacher. Efter endast en veckas träning för både O och D så får vi ihop precis 11 man emot SMM. Vi är väldigt ringrostiga, otränade och oerfarna som lag och förlorar stort med 42 – 0. Vi lyckads inte ens att få en 1:st down. Lärorikt både för spelare och coacher. Jag hade knappt lärt mig namnen på spelarna och ännu mindre benat ut vem som passar var.

Nästa match var emot Täby på Sjökrickan. Till den matchen hade vi till och med tre avbytare i regnet. Men det hjälpte ju inte så mycket att döma av matchresultatet 38 – 0. Men vi lyckades i alla fall att flytta bollen på offense och göra några 1:st downs trots att några var med hjälp av gula flaggor. Vi lyckades även att stoppa några spel på defense fast vi hade problem med deras swepar.

Tredje matchen emot Tyresö visade prov på en bra och positiv utvecklingstrend. Inte nog med att vi stoppade flera spel med vårt försvar så lyckades vi också att göra en Touchdown när vi ligger under med 42 poäng! Den kom dessutom i slutet av matchen då alla är som mest trötta. Det tar jag som ett gott tecken på att det finns spelare i laget som aldrig vill ge upp.

Med en gnutta hopp så åkte vi till Roslagen för att möta Bulldogs. Själva uppvärmningen bestod i att gå en halv dagsmarsch till planen med all utrustning; i alla fall för oss coacher och föräldrar! Men som hövdingar på vischan så var ju inte det någon match. Trots uppförsbacke på ”åkern” så lyckades vi åstakomma några TD i första halvlek. Efter det så kroknade vi på något sätt. Speciellt på defense. Det var många missade tacklingar samtidigt som Bulldogs drog nytta av vårt något otränade passförsvar. Men det är ju svårt att träna på det då vi bara är högst 14 spelare på träningarna och aldrig har kunnat ställa vårt O mot ett eget D.

Juni:
Äntligen gav den positiva utvecklingen resultat. Vi vann över DIF med 22 – 0! Det som först och främst är glädjande förutom segern är ju just nollan där i resultatet. Utsökt bra spel på D gjorde att vi höll nollan! Egentligen skulle vi kunnat gjort ännu mera poäng med vårt anfall men tyvärr så har vi en tråkig tendens att döda oss själva med misstag som slarviga snappar, missade överlämningar och ”movement prior to snap” etc. Sånt som får mitt redan gråa hår att bli ännu gråare…(syns inte på coach Osten då han är hårlös på skalpen, men kompenserar i ansiktet)

Jag ska inte ta bort glädjen över att vi vann, men om jag ska vara riktigt kritisk och analytisk så gav inte DIF speciellt mycket motstånd jämfört med de andra lagen. Det visar sig också i matchresultaten så här långt:

Vi ligger i varje fall inte sist och vi har producerat 48 poäng. Inte fy skam ändå men om man tittar på vad vi släppt igenom så blir man ju inte lika glad. Täby Flyers har nästan producerat lika mycket som vi har släppt in. Då uppenbarar sig frågan ifall dom är så mycket bättre som vi är dåliga? Jag tror inte det. Det handlar mera om att vi måste rätta till några fundamentala saker som att tackla när vi får chansen. Vi behöver också göra mindre misstag som fumbles, dåliga passar, tappade passar, klantiga överlämningar och okoncentrerade snappar. Vi behöver också mera speed. Om vi kan göra det vi gör 30% snabbare så har moståndarlaget också 30% mindre chans att göra något åt det. Vi behöver också bli betydligt bättre på att blocka och vid rätt tillfälle. Alla måste också sätta sig in i spelets idé. Om hela O förstår vad som är meningen med spelet så förstår också O-line plus WR vad som måste göras vid varje tillfälle.

Men summa sumarum så har vi blivit mycket bättre. Det bådar gott inför höstsäsongen. Jag önskar glad sommar och jag tycker att ni bör vila ut ordentligt med endast 50 armhävningar och situps samt 2 mil löpning och 100 m lame dogs varje morgon.

Hasse Olsson
Head Coach Solna Chiefs U15

ps1.Vi är Chiefs-indianer allihopa. Men Lee har gått inför det ordentligt med sin Moikan-frissa.
ps2. Undrar varför Kalle lipar åt fotografen?
ps3.Vilket härligt, stilbildande, team building och uppmuntrande leende QB Gaston presterar på bild.